Beslutsstöd för arbetsterapeuter och fysioterapeuter vid bedömning av insatser vid funktionsvariationer. Sedan 2009 genomför Skånes Kommuner ett kvalitetsutvecklingsarbete tillsammans med kommunerna i Skåne. Beslutsstödet finns samlat på denna sida.
Beslutsstödmodellen har skapats för arbetsterapeuter och sjukgymnaster att använda vid bedömningar av insatser vid funktionsnedsättning.
Beslutsstödmodellen har skapats för arbetsterapeuter och fysioterapeuter/sjukgymnaster att använda vid bedömningar av insatser vid funktionsnedsättning. Den ska vara ett stöd i att följa de processer som ingår i arbetsterapi-, fysioterapi- och förskrivningsprocessen samt:
Det är en komplettering till Hjälpmedelsguiden Skåne som omfattar grundläggande, gemensamma principer för ansvarsfördelning och samverkan inom hjälpmedelsområdet i Skåne.
Beslutsstöd är ett pågående kvalitetsarbete som påbörjades 2008. Syftet med Beslutsstöd är att främja ett enhetligt och strukturerat arbetssätt med likvärdiga bedömningar, där patienten blir delaktig på ett tydligt sätt. En systematisk uppföljning av nyttan med insatsen blir möjlig att gör
Materialet har reviderats fortlöpande med förbättringar och förtydliganden anpassade efter användarnas behov. Under 2015-2016 har en arbetsgrupp fortsatt att utveckla Beslutsstödsmaterialet till denna version. Anpassningen av Beslutsstöd sker fortlöpande
Flödesschemat beskriver arbetsgången i Beslutsstöd, där flera delar ingår som underlag för bedömning och prioritering.
Prioriteringsordningen i Beslutsstöd utgår ifrån de nationella riktlinjerna för prioriteringar inom hälso- och sjukvårdens område och dess etiska plattform. En preliminär prioritering görs vid initiering av ärendet. Efter den sammanfattande bedömningen av behov av insats omprövas prioriteringen.
Vid behovsbedömningen inför en insats är det problemets svårighetsgrad och insatsens förväntade effekt på hälsan i kombination med kostnadseffektiviteten som utgör grunden för beslut och val av insats
Begrepp och tankesätt som ingår i Beslutsstöd, och som finns med i vårt dagliga arbete, kan vara en början till att närma oss den nationella modellen för prioriteringar, dock används inte en tiogradig skala här.
Bedömning – skattning/riskanalys/sammanfattande bedömning:
Uppföljning är en modell till stöd vid bedömning av uppföljningsbehov, med analys av funktion/nytta och risk (Riskanalys 3) med insatsen.
Utvärdering av mål, effekt av och nytta med insatsen görs av patienten som skattar hur stor förbättringen blivit efter att insatsen genomförts.
Arbetsmodell för Beslutsstöd beskriver arbetsprocessen steg för steg vid bedömning av insatser vid funktionsnedsättning. Det ligger i fysioterapeutens/sjukgymnastens/arbetsterapeutens yrkesansvar att i varje patientärende avgöra, om någon del av processen inte är relevant att genomföra.
En likvärdig bedömning görs och man kan se på vilka grunder beslut om insats fattas. Patienten blir delaktig på ett tydligt och strukturerat sätt. En systematisk uppföljning av nyttan med insatsen blir möjlig att göra.
Prioritering görs av fysioterapeut/sjukgymnast/arbetsterapeut enligt Prioriteringsordning.
Strukturerad bedömning/kartläggning av patientens problem görs av fysioterapeuten/sjukgymnast/arbetsterapeut genom observation, intervju samt med hjälp av lämpliga bedömningsinstrument, ex ADL-Taxonomin, COPM, GMF. Patienten beskriver sin situation och värderar aktivitetsbegränsningar och delaktighetsinskränkningar.
Skattning av svårighet görs av patienten och syftar till att ta reda på patientens upplevda svårighet gällande aktivitet, delaktighet och/eller kroppsfunktion.
Begrepp som patienten förstår används. Om patienten inte förstår kan personal eller anhörig hjälpa till.
Fysioterapeut/sjukgymnast/arbetsterapeut bedömer vilken konsekvens som kan uppstå vid utebliven insats. En riskbedömning.
Patientens mål upprättas tillsammans med fysioterapeut/sjukgymnast/arbetsterapeut.
Möjlig insats föreslås av fysioterapeut/sjukgymnast/arbetsterapeut grundat på undersökning, bedömning och patientens mål.
Patienten skattar förväntad effekt/nytta med insatsen, vilket syftar till att få fram på vilket sätt hon/han tror att insatsen kommer att påverka möjligheterna att nå målet avseende ökad aktivitet, ökad delaktighet eller förbättrad kroppsfunktion. Begrepp som patienten förstår används och vid behov kan personal eller anhörig hjälpa till.
Professionensbedömning redovisas om avvikande.
Patienten skattar hur ofta hon/han kommer att nyttja insatsen. Professionens bedömning redovisas om avvikande.
Fysioterapeut/sjukgymnast/arbetsterapeut gör en riskanalys av planerad insats relaterat till aktiviteten.
Efter genomförd bedömning av upplevd svårighet, konsekvens om insats inte ges, förväntad effekt/nytta, nyttjandegrad och riskanalys, gör fysioterapeut/sjukgymnast/arbetsterapeut en sammanfattande bedömning över vilka behov patienten har. Samt tar beslut om vilka insatser som ska genomföras eller inte.
Om det finns skilda uppfattningar mellan professionen och patienten redovisas detta här.
Efter den sammanfattande bedömningen omprövas prioriteringen.
Insatsen genomförs
En bedömning av uppföljningsbehov av insatsen görs av fysioterapeut/arbetsterapeut/sjukgymnast.
Patienten skattar hur stor förbättringen blivit efter att insatsen genomförts.
Prioriteringsordningen är ett komplement till de nationella riktlinjerna för prioriteringar inom hälso- och sjukvården, 1996/97:60.
Prioriteringsordningen är ett komplement till de nationella riktlinjerna för prioriteringar inom hälso- och sjukvården, 1996/97:60. Sedan mitten av 2000-talet har en nationell modell för öppna prioriteringar inom hälso- och sjukvård utvecklats. En systematisk metod för att omsätta riksdagens riktlinjer för prioriteringar och dess etiska plattform i praktiken, det vill säga människovärdesprincipen, behovs- och solidaritetsprincipen och kostnadseffektivitetsprincipen. Med behov av hälso- och sjukvård avses här både tillståndets svårighetsgrad och den förväntade nyttan av en insats. Vidare bedöms stöd för effekt och insatsens uppskattade kostnadseffektivitet. Läs mer i Prioriteringscentrums rapport 2014:2.
Prioriteringsordningen i Beslutsstöd utgår från fem prioriteringsnivåer (1, 2A, 2B, 3 och 4) i fallande skala. Prioriteringsnivå 1 innebär funktionsnedsättning eller förändring i patientens livssituation som medför att behovet av insats är mycket stort och/eller att det föreligger mycket stora svårigheter att klara vardagen.
Prioriteringsordningen utgår från att grundläggande, basala behov prioriteras högst. Vidare prioriteras insatser som relateras till inomhusaktiviteter generellt högre än utomhusaktiviteter.
Under prioriteringsnivåerna finns ett antal exempel på insatser som ger förutsättningar för en ökad aktivitet/delaktighet. Dessa är skrivna utan inbördes ordning. Inom nivåerna görs prioritering efter hur stora svårigheter och hur stort behov patienten har.
Flera kommuner har förtydligat prioriteringsordningen i Beslutsstöd med exempel på insatser under varje prioriteringsnivå, samt angivelser om tider för när ett ärende ska vara påbörjat. En preliminär prioritering påbörjas vid initierandet av ärendet. Efter den sammanfattande bedömningen av behov av insats omprövas prioriteringen.
Vid varje enskilt tillbud/olycka t ex fall görs en bedömning avseende prioriteringsnivå.
Insatser som ger förutsättningar för en ökad aktivitet/delaktighet avseende:
Insatser som ger förutsättningar för en ökad aktivitet/delaktighet avseende:
Insatser som ger förutsättningar för en ökad aktivitet/delaktighet avseende:
Insatser som kan hänföras till fritidsaktiviteter.
Hjälpmedel vid fritidsaktiviteter samt hjälpmedel som behövs i fritidsboende är ett egenansvar och förskrivs därmed generellt sett inte som individuella hjälpmedel.
Övriga arbetsterapeutiska och fysioterapeutiska/sjukgymnastiska insatser kan gälla inom fritidsområdet.
Strukturerad bedömning/kartläggning
Bedömning av behov av insatser görs tillsammans med patienten. Syftet är att ta reda på graden av patientens upplevda aktivitetsbegränsning, delaktighetsinskränkning och/eller funktionsnedsättning. Vilken drivkraft patienten har till förändring och vilken förväntning patienten har på måluppfyllelse. Vid skilda uppfattningar om konsekvens/grad av påverkan eller behov av insats kan motivationsarbete bli aktuellt. Begrepp som patienten förstår används. Om patienten inte förstår kan personal eller anhöriga hjälpa till.
En värdering av hur olika omgivningsfaktorer påverkar patienten, ska också ingå i den sammanfattande bedömningen. Likaså hur ofta problemet uppstår för patienten samt dess varaktighet. Exempel på möjliga insatser kan vara träning, hjälpmedel och bostadsanpassning.
Skalan som används för att beskriva värden är ICF:s skala; ingen 0-4%, liten 5-24%, måttlig 25-49%, stor 50-95% och total 96-100%. En Visuell Analog Skala (VAS-skala) för Beslutsstöd har tagits fram för att underlätta för patienten vid skattningen.
Patienten beskriver sin situation idag/aktuellt problem och gör en skattning av den upplevda svårigheten gällande aktivitet, delaktighet och/eller kroppsfunktion.
Professionen bedömer vilken konsekvens som kan uppstå vid utebliven insats, nuläget. En riskbedömning görs, riskanalys 1.
Patientens mål formuleras.
Utifrån professionens bedömning/kartläggning, patientens upplevda svårigheter och mål föreslås möjlig insats. I en del fall kan insatser överlåtas som egenvård till patienten, enligt SOSFS 2009:6.
Patienten skattar på vilket sätt han/hon tror att den möjliga insatsen skulle kunna påverka möjligheter till att nå målet. Yrkesutövaren använder de begrepp som patienten förstår. Skattningen kan bidra till att motivera patienten att nå målet. Eftersträva att ange en situation/variabel som passar bäst med insatsens målsättning.
Skalan användas även vid skattning av hur insatsen påverkar patientens möjlighet till att bibehålla aktivitet, delaktighet eller kroppsfunktion trots progredierande sjukdom.
Professionen gör motsvarande värdering av förväntad effekt med möjlig insats.
Skattning görs tillsammans med patienten om hur ofta han/hon kommer att nyttja insatsen.
Inom hälso- och sjukvård kräver varje behandling/träning ett individuellt ställningstagande utifrån patientens diagnos och behov. Varje behandling kräver därför reflektion och eftertanke då det kan finnas ett inbyggt riskmoment. Riskanalys 2 ingår i bedömningen.
Efter genomförd värdering av svårighet, konsekvens (risk), effekt/nytta, nyttjandegrad och riskanalys av möjlig insats, gör professionen en sammanfattning/bedömning av vilka behov patienten har och vilka insatser som ska genomföras eller inte.
Behovet beskrivs i begrepp: Ingen, Liten, Måttlig, Stor eller Totalt behov av insats.
Vid olika uppfattningar mellan profession och patient redovisas detta.
Efter den sammanfattande bedömningen omprövas prioriteringen enligt nivå 1-4.
Nedanstående modell kan utgöra stöd för professionen att ta beslut om uppföljningsbehov av insatser/hjälpmedel.
Patienten/närstående och eventuellt personal informeras alltid om vart man vänder sig vid förändrat/förnyat behov. Detta är oberoende av analysnivå.
Inget fortsatt uppföljningsbehov finns
Om man bedömer att patient/närstående är kapabel att förstå och ta till sig given information avslutas insatsen/hjälpmedelsärendet.
Ingen överrapportering görs till annan vårdgivare
Uppföljningsbehov kan finnas
Vid uppföljningsbehov sker överrapportering till annan vårdgivare, om det medicinska ansvaret för patienten inte kvarstår inom den egna verksamheten
Uppföljningsbehov finns alltid
Överrapportering görs till annan vårdgivare, om det medicinska ansvaret för patienten inte kvarstår inom den egna verksamheten.
Beslutsstöd-webb Hälsa, social välfärd och omsorg, 2021-04-23
Ladda nerSidansvarig
Mats Renard
Tf avdelningschef/ Regional samordnare